Nasaret-Betlehem 2014

(Om du vill se bilder från vandringen så hittar du dem under "Mitt fotoalbum"
och sedan "Pilgrimsvandring II)

Efter alla mina besök i Israel och Palestina, då jag mest förflyttat mig per bil, skulle nu drömmen bli verklighet att få uppleva landet, naturen och människorna till fots.
Studieförbundet Bilda var tillsammans med ATG (Alternative Tourism Group) i Beit Sahour arrangör för denna 7-dagarsvandring.

Men jag åkte ner 5 dagar i förväg för att hälsa på mina palestinska vänner i Jerusalem, Betlehem, Beit sahour och Nahalin.

Dag 1
Så var det dags att åka ner till Tel aviv och möta den övriga gruppen. Vi var 12 deltagare plus en kaplan och en reseledare. En buss tog oss direkt upp till Nasaret, där vi inkvarterade oss på ett gästhem bara 100 meter från Bebådelsekyrkan. Vi besökte sedan den mäktiga kyrkan, där vi hamnade mitt i en palestinsk vigselgudstjänst.
Varje dag inleddes med att vi sjöng morgonbön enligt tidegärden. När vandringen startade gjorde vi det med orden:
"Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning. Låt oss gå i frid. I vår Herres Jesu Kristi namn."
Mitt på dagen firade vi en enkel mässa ute i naturen och kvällarna avslutades med att vi sjöng aftonbönen också enligt tidegärden.

Dag 2
Eftersom vår palestinske lokalguide inte fick åka in i Israel fick vi första dagen åka buss ner till checkpointen norr om Jenin, som leder in till Västbanken och Palestina. Där fick vi byta buss och gå igenom checkpointen, där "världens bästa" lokalguide, palestiniern Nidal från Farah flyktingläger norr om Nablus mötte oss.
Vi startade vår vandring i Zebabdeh. Efter att hälsat på hos fader Firas i den Melkitiska församlingen startade vi med en lång och brant uppförsbacke rakt ut i vilda naturen. Ingen av oss anade vad som låg framför oss av obanad, extremt kuperad terräng. Vi passerade byn Sir och så småningom firade vi mässa o åt lunch i en olivlund. Sista kilometrarna denna första dag gick starkt utför, bl.a. i en ravin utmed en vattenpipeline. Vi kom fram till Farah flyktingläger när det blivit mörkt. Där skulle vi övernatta. Halva gruppen inklusive jag fick bo i guidens hem, där vi både sov och åt en fantastiskt god middag på golvet.
Farah Camp är ett lugnt läger från 1948, med flyktingar från 82 byar utmed kusten.
Denna första dag gick vi 13 km, 650 m uppför och 750  m nerför.

Dag 3
Efter morgonbön och frukost startade även denna dag med en brant uppförsbacke i många km.
Mitt på dagen kom vi till oasen Ein Al-Badid som ligger utmed en av norra Västbankens större vägar i nord-sydlig riktning. För att komma till oasen fick vi gå någon km brant nerför på asfaltsvägen. Oasens källa var uttorkad, men gav ändå känslan av en oas. Drack kaffe på ett fik längre bort på vägen.
Sedan blev vi körda tillbaka uppför backen i två bussar innan vandringen fortsatte uppför och åter uppför. Vackert men mycket stenigt landskap med "Al Jabal al kabir" (Det stora berget, dvs Abrahams berg) på vår vänstra sida.
Åt lunch vid en halvfärdig byggnad på toppen av vandringen. Strax efter lunchen kom vi in i Nablus förorter och gick sedan några kilometer inne på gator förbi Askar Camp till Sykars brunn mitt emot Balata flyktingläger.
Kyrkan som byggts över brunnen är full av ikoner, alla målade av fader Ibrahim, som vi också träffade. Vi vevade upp vatten från den 40 m djupa brunnen, där Jesus mötte den samariska kvinnan(Johannesevang. kap 4) och drack av det friska källvattnet.
En buss tog oss sedan in till Nablus centrum och till Al-Yasmine Hotel, där vi skulle övernatta. Efter dusch gick vi ut på stan och åt "Knafe", (en specialitet för Nablus) och gick sedan in i Gamla stan där basarerna tyvärr höll på att stänga. Gick till moskén med klocktornet och sedan direkt in på hotellet, där vi åt middag (kobbe).
Idag hade vi gått 17 km, 1060 m uppför och 950 m nerför. 

Dag 4
För att slippa gå genom storstaden och genom Huwara checkpoint fick vi åka buss till Ein Samiya. På vägen passerade vi en bosättning varifrån bosättare natten som gått hade gått in i den palestinska grannbyn Al-Muriyer och bränt huvudmosken där. Oerhört provocerande.
Vi blev avsläppta vid Ein Samiya, som har tre källor som  alla faktiskt ägs av palestinier och som via pipelines ger vatten till Ramallah med omnejd. På ena sidan vägen såg jag en extremt brant stenöken och på andra sidan en odlad mark och jag tänkte: "Väl att vi inte ska gå upp för den branten", men det skulle vi. Fullständigt osannolik bergsbestigning = klättring bland stenblock (första 2 1/2 km hade en stigning på 240 m). Efter flera timmars uppförsvandring rastade vi under olivträd och mandelträd och fortsatte sedan vidare starkt uppför (1,7 km med 200 meters stigning) till en by, Kafr Malik, där vi fick komma hem till en palestinsk familj, som bjöd på en läcker middag med "maklouba". Efteråt fick vi kaffe och "kataief", en kaka av pannkaksdeg med nötter i som kokats i sockerlag. En kvinna berättade för oss om kvinno- och barnarbetet i byn. Byn har 3500 invånare, de flesta stenarbetare. Många från byn har utvandrat till Colombia. Ett underbart stopp! Alldeles intill byn ligger ett ett av de högsta bergen i Palestina, 1016 m ö.h., Tel Asur.
Vi gick vidare, först brant uppför och så småningom passerade vi ett stort stenbrott. Därifrån en mycket svår vandring nerför. Tog en vattenpaus innan vi klättrade uppför en brant väg mot den kristna byn Taybeh, där vi skulle övernatta. Kom först in i den muslimska grannbyn innan vi kom in i själva Taybeh (900 m ö. h.) strax för mörkrets inbrott. Gick till latinska kyrkan och träffade fader Assis som visade en kort film om Taybeh och berättade om att leva under ockupation. Gick in i kyrkan och in i "Liknelsernas museum". En buss tog oss sedan till det latinska gästhemmet "Mar Efraim" , där jag bott två gånger tidigare. Vi fick duscha av oss innan bussen tog oss tillbaka till centrum, där vi fick komma till en familj för middag. De bjöd på "inbakade grejor" (piroger) av olika slag och kaffe på maten. Ett palestinskt-jordanskt par från USA var på besök. Hade grannhuset som fritidshus.
Buss hem också, där vi sedan firade kvällsmässa.
Idag gick vi 12 km, 1100 m uppför och 400 m nerför.

Dag 5
Efter frukost tog bussen oss tillbaka till gårdagens startplats, Samiya. (Taybeh var ett tillägg till den egentliga Nativity Trail). Nu gick vi åt andra hållet jämfört med igår. Passerade något beduinläger. Efter någon timmes vandring pausade vi under ett träd som heter "Sadar", ett heligt träd för muslimerna. Grenarna är lite taggiga och frukten kan man äta om man tar bort kärnorna.
Efter pausen kom vi snart till den absolut svåraste och farligaste biten av hela vandringen. "Stigen" (= fårstigen) var bitvis 2 dm bred och lutade utför, med löst grus. Och på ena sidan stupade det brant ner i en wadi, en uttorkad flodfåra. Det var en vådlig vandring på några hundra meter för mig med svindel. Vi tog oss bit för bit ned i dalen, Wadi Auja. Pausade för lunch och mässa bland stenblocken i ett område som nog innehöll en del skorpioner och ormar, men de hade vi väl skrämt bort. Vandringen fortsatte länge utmed eller i wadin, där vi så småningom fick följe av herdepojkar med en massa får och getter, som var på väg hem till bedinlägret för natten, samma mål som vi hade. Men först kom vi till Ein Auja, en källa, som  ligger på havsnivån. Den var tyvärr uttorkad. Vi gick vidare över en smal akvedukt och fortsatte över klapperstenfält till det beduinläger, där vi skulle övernatta. Alla i ett stort tält med madrasser på jordgolvet och med tältdukar på tre sidor. Äkta beduinmidag. Innan vi la oss var vi tvungna att besöka utedasset med hål i golvet. Vedervärdigt! En del av oss lekte "galenskap" med många skratt innan vi slocknade.
Sval natt med besök av råtta och vildhundar, som höll riksdag utanför tältet innan de gav sig iväg. Åsnor , får, getter och tuppar underhöll oss hela natten.
Sammanlagt idag 10,5 km, 620 m uppför och 1005 m nerför 

Dag 6
Vi vaknade tidigt. Morgonbön, frukost, packning och bajamaja.
En buss från Betlehem hämtade oss och körde oss till Jeriko ,där vi köpte vatten och frukt. Åkte vidare till Herodes vinterpalats, varifrån vi startade dagens vandring uppströms (torrlagd wadi) Wadi Qelt, en fin vandring till S:t George's Monastry, en fem kilometers vandring jag gjort flera gånger tidigare, men då i motsatt riktning  (440 m uppför och 150  nedför). Vi besökte det gamla grekisk-ortodoxa klostret innan vi gick upp till P-platsen, där bussen mötte oss och körde oss ner igen till Nabi Mosa, Moses grav enligt muslimsk tradition. Där pausade vi och åt "mellis" innan vi fortsatte med buss en liten bit ut i öknen. Där i ingenstans, som alla dagar utom fredagar är ett militärt övningsområde, startade vi en verklig ökenvandring, sandöken med brant stigning upp i Juda öken. Vårt mål var klostret Mar Saba. Vilken fantastisk upplevelse att nå fram till detta det största och äldsta ökenklostret i landet från ökensidan, där man får se hela klostret, som klättrar ner på den branta bergsidan ner i Wadi Kidron (Kidronsdalen). Men nu var vi alltså på motsatta sidan av den djupa wadin och skulle till klostret på andra sidan. Hur?? Omöjligt! Nej, ingenting visade sig vara omöjligt på denna vandring. Vi tog oss ner i dalen och upp på andra sidan, men det var brant ska ni veta. Från där vi lämnade bilen till Mar Saba var det 6 km, 450 m uppför och 265 m nerför.
Efter mässa vid klostret tog vår buss oss vidare upp till byn Ubadiya utanför Beit Sahour, där vi köpte vatten. Så fortsatte vi ut i öknen till ett konstgjort "beduintält", gjort för turister, Där skulle vi övernatta. Hygienen på dassen där, där vattnet tog slut , ska vi inte tala om. Helst inte heller om hygienen vid grillningen av kycklingen vi fick till middag. Fem av oss blev mer eller mindre matförgiftade och dåliga det närmaste dygnet. Men vi hade en mysig kväll kring lägerelden, där vi hade en fint och öppenhjärtligt samtal, som också kom in på de brännande politiska frågorna i landet. Efter middagen slocknade vi i tältet. Men mitt i natten vaknade jag med magont och illamående.
Den sjätte dagens sammanlagda sträcka blev11,5 km, 880 m uppför och 515 m nerför.

Dag 7
Denna sista vandringsdag skulle vi gå upp till Beit Sahour och Betlehem, mesta delen på asfaltsvägar. Men min mage satte stopp för detta. Tillsammans med två andra i gruppen åkte jag därför taxi till vårt slutmål, Mary's house, Birgittasystrarnas underbara gästhem i centrala Betlehem. Trots att jag inte kunnat duscha de senaste två dagarna var jag så totalt slut pga magen att jag bara la mig i min smuts i den renbäddade sängen och sov till långt in på em. På kvällen hade jag blivit så mycket piggare att jag som väl var kunde vara med på avslutningsmiddagen och avslutningskvällen. En helt fantastisk vecka tillsammans med en helt fantastisk grupp gick mot sitt slut.
Nästa morgon hämtade en taxi mig och några till, som inte skulle stanna kvar i Jerusalem ett tag, och körde oss till flygplatsen i Tel Aviv. Efter nästan 12 timmars sammanlagd restid inklusive omständiga kontroller i Tel Aviv var jag hemma i Hässlås, där Ulla väntade med fin räkkvällsmat och en försenad Fars Dags present.

Jag säger bara: "Åh, vilken upplevelse" denna resa har varit!